Livet

Nyligen fick jag tillfälle att läsa en insändare, som var införd i Helsingborgs Dagblad för länge sedan. Den var skriven av Gunnel Swärd, Klippan. I vårdhemmets trista korridor möter jag henne gående med hjälp av en rollator. Jag stannar upp för en liten pratstund – något vi borde göra oftare, när vi möter en medmänniska.

”Jag är ute och går med min kompis”, säger den gamla damen. ”Jag går här flera gånger om dagen, för man måste ju hålla i gång den skröpliga kroppen. Ibland pratar jag med honom – min kompis menar jag”, säger hon.

Återigen tänker jag den gamla tanken, att jag med varmt hjärta skulle vilja tacka och hylla den som uppfann rollatorn. Vad vore alla handikappade och äldre utan denna geniala uppfinnings hjälp och stöd? Utan rollatorn skulle många inte kunna förflytta sig i hemmet – än mindre kunna ta sig ut på promenader och inköpsrundor.

Ett gott stöd ger den och även förträfflig som transportmedel är den, detta hjälpmedels Rolls Royce. Blir användaren trött kan han eller hon vända sig och använda rollatorn som vilstol.

Så en eloge till detta fantastiska hjälpmedels uppfinnare och utvecklare!

Nu har jag googlat och hittat Kvinnan som står bakom rollatorn. Aina Wifalk, Västerås, fick polio och under 25 års tid gick hon med käppar. Då var hennes axlar utslitna och tanken föds att försöka hitta ett skonsammare sätt att hjälpa personer som har svårt att gå på egen hand. 1978 lämnade hon in en idé på en helt ny typ av gånghjälpmedel på hjul till en statlig utvecklingsfond. Tre år senare drog tillverkningen i gång. Aina Wifalk tog aldrig patent på sin uppfinning utan ville att den skulle bli så tillgänglig som möjligt. Hon avled 1983 vid 55 års ålder.

Största glädjen är att glädja andra.

Alla mina sju barnbarn är kreativa, var och en på sitt sätt. Josefin bestämde sig inför senaste julen att tillverka julklapparna själv. Bl a gjöt hon skålen med vivorna och fatet i form av ett blad och stickade varma, sköna mössor. Då var det en julplantering i skålen.

Nu har odlingssäsongen startat med frösådder inomhus och vi ser framemot de första gröna skotten i krukorna.

För någon vecka sedan tyckte jag det var dags att tvätta sovkudden igen. Den lades i tvättmaskinen som många gånger förr. När jag efter en stund gick förbi maskinen, såg jag till min förvåning något annat som låg innanför rutan på maskinen. Den stoppades och då såg jag, att tyget gått sönder och alla de små skumkulorna virvlade runt helt fritt i maskintrumman. PUST!  Nåja, det var bara att ta itu med eländet. Maskinen tömdes på vatten och så började arbetet med att avlägsna alla skumbitar. Det mesta gick ju bra att få ut, men så upptäckte jag små, små skrymslen, som jag inte visste att de fanns. I mitt huvud fanns tanken – hur mycket kostar en ny tvättmaskin idag? På kvällen fick jag hjälp att torka ur maskinen och jag la i en tvättomgång för att testa maskinen. Den funkade!!!

När lakanen torktumlats och togs ut, följde massor av skumbitar med, alltså ur en annan maskin!?!  Den maskinen med rensfilter gjordes ren, golvet dammsögs och torkades. En fintvätt kördes i tvättmaskinen och gissa vad som kom ut med tröjor och blusar???

Pedagogförlaget: Optimisten kan inte försätta  berg – men bestiga dem.

Ior sa: Livet är som en bok, du kan inte ändra de sidor som redan är skrivna, men du kan börja på ett NYTT KAPITEL!

Dag Hammarsköld: Livets svåraste fråga är, om livet har någon mening. Svaret är – upplev livet som meningsfullt och du ska finna frågan meningslös.

Ha en bra dag!